Låt säga såhär. Det finns saker som är, så att säga, "såinihelvetes-starka". Sen finns det dessa. De spelar i en helt annan liga. Hade jag fått döpa dom hade jag valt något i stil med "Hejdå smaklökar, det var trevligt att känna er". Det värsta med dessa är inte att de är så förbannat starka. Det är att lagom till känseln börjat komma tillbaka så att man i alla fall kan känna att alla tänder och tunga sitter kvar så är man där med handen i chipsskålen igen. Och så går det runt ungefär resten av kvällen. Hand i skål- krisp i mun- hejdå känsel och hej mun-brand- paus- känsel-hand-i-skål.. osv.. Ni förstår. Men de är goda. Man får passa på att känna smak innan känseln försvinner.
Jajaja. Förutom chips har helgen bestått av sommarstuge-häng, fiske, öldrickande och Götlaböörgare. Bra avslutning på semestern.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar