Den hände en lustig sak när vi brunchade med ett par vänner igår. Till mina scones ville jag såklart ha den där härligt, gula, saftiga honungen som stod i en burk på buffébordet. Sagt och gjort, och med scones och honung, paj, marmelad, korvlåda, yoghurt, ost och skinka på tallriken och jag satte mig vid bordet för att avnjuta dessa godsaker. När jag sitter och avnjuter min honung på mina björnbärs-scones, säger min vän till sin pojkvän;
-"vad är det där gula du har på din tallrik?".
Då svarar han -"det är lemon curd!".
-"Lemon curd, nej det är honung?" - utbrister jag.
-"Nää, det är lemon curd"
-"Ja, minsann, det är lemon curd, men då är det ju inte alls lika gott längre. Jag ville ju ha honung."
- "Du kände verkligen inte skillnad på smaken på lemon curd och honung?"
......
Man kan ju tycka att man borde göra det, ja. Citronskalet i curden borde ju också avslöja ett och annat.
Men till mitt försvar så kan EN förklaring till detta kan faktiskt vara det faktum att jag på bufféer gärna blandar allting. Min filosofi är lite; "gott +
gott = gott". Så köttpirog med honung och svamp-paj med yoghurt är
liksom helt i sin ordning. Inga konstigheter. Kanske kan det var en
förklaring till att detta "misstag" kunde ske. Att jag blandade allt
med allt och helt enkelt inte kunde avgöra om det var surt eller sött. Väldigt surt eller väldigt sött. Och två helt olika smaker. Och med citronskal i den ena.
Jaja. Det var i alla fall vääääldigt gott sålänge det var honung.
