Jag fick ett fint meddelande i morse av min brorson. Eller, av hans mamma, men om att han ville gräva hål i sandlådan med mig idag. Jag är deppig för att jag inte kunde ta mig dit och för att jag bor tio mil ifrån dem. Jag är 25 och jag har aldrig förr längtat så mycket efter att få leka i sandlådan.
När jag ändå är i farten så passar jag på att gnälla lite över de livliga, överförfriskade män och kvinnor som tydligen håller i någon slags privat allsångs-fest i närheten. Med jämna mellanrum klappar de takten och jublar efteråt, i något som skulle kunna vara "raketen". Inte alls så charmigt när man försöker hänga med i en film. Och jag tänker fan inte klappa när de är klara.
Mer då? Ja, just ja. Min pojkvän hade tagit den sista nektarinen.
Mvh/ hon som ska leta upp grannarna tidigt imorgon bitti och hämnas med att återge sin version av "allting som jag vill kan jag göra aaaaa aaa aaaa".
