Ja men sådär ja, då har man 25 på nacken. Morgonen började med en liten aning till bakfylla eftersom vi för-firade mig, jag och min karl, kvällen innan. Ett glas vin blev en cider som blev ett till glas vin som blev en hel flaska som sen övergick till tequila och strohrom. Till det 200 gram marabou. Men åter till morgonen. Jag fick en frukostbricka tilldelad mig framför nyhetsmorgon innehållandes två paket, en bagel, yoghurt, melon och skumpa i martiniglas. Fin-fina grejer. Kvällen firade vi sedan med min familj och jag lyckades under kvällen hälla i mig alldeles för mycket vin, igen, (enligt svensk näringsrekommendation, inte enligt en 25-årsfyllande partypingla).
Tidigare under kvällen gick vi till lekplatsen för att gunga med brorsans barn. I alla fall den stora av dom. En 3 månaders baby har inte så mycket utbyte av rutschkanan. Tydligen.. Nu i efterhand kan jag väl inse att barnen mest var en god ursäkt for oss vuxna att med gott samvete kunna utnyttja alla dessa alldeles för underskattade leksaker. Det slutade nämligen med att vi vuxna (ja, vi vill faktiskt påstå att vi fortfarande får kalla oss det) blev så nostalgiska och upprymda av minimänniskornas alla träningsredskap i roliga färger att vi styrde upp en hopptävling från gungorna. Lilltjejen låg och sov i barnvagnen och lillkillen var helt uppe i sin gungning. Ingen vidare publik det inte när vi utförde våra graciösa tävlingsbidrag.
Sen blev det sill, nubbe och tårta för hela slanten. En perfekt 25-årsdag med den närmsta familjen helt enkelt.
Idag fasar jag över när bakfyllan kommer att slå till. Den har nämligen inte gjort sig påmind under hela dagen. Jag känner en skräckblandad förtjusning.
