Men, med varsin glass i handen går jag och mamma nöjda och glada ut till bilen igen. Ungefär 5 minuter senare. Då startar inte bilen. Den startar inte. Vi är fast i en håla och kan inte köra hem. Vad gör vi nu. Jo, vi äter glass. För med en kulglass i handen går allting lite lättare.
Efter att desperat försökt att göra om proceduren med att låsa upp, sätta oss, ricka på saker, slå på saker och ha ringt efter förstärkning och läst instruktionsbok får vi till slut be ett par av bonna-raggarna att hjälpa oss att putta igång bilen. Från början ser de ut som om jag bett dem visa ballen eller nåt. De tittar bara på mig, tittar på varandra och svarar lite genant "eehm, okej.." Men sen puttar de. Och bilen går igång. Det roliga i detta är att den ena av dessa killarna har inlines på sig. Han puttar alltså igång vår bil iförd inlines. Då är det okej att inte vilja choklad-doppa sina kulor. Det går liksom jämnt ut.
Sen kör jag och mamma hem. Stänger av bilen och ska starta den igen.........
Dagens lärdom:
1. Att en bil startar en gång innebär inte att den inte kommer att inte starta igen..
2. Bonna-raggare doppar inte sina kulor i choklad, men de puttar gärna en bil iförd inlines.