Ni vet när man inte riktigt vet hur många gånger en sak hänt, och man gärna överdriver och säger; "alltså det har hänt mig typ 100 gånger" när man för andra gånger råkat spilla på sig under dagen. I alla fall, idag kan jag med gott samvete och med en sanningsfaktor på 100% säga att jag gjort "typ 100 inlägg på min blogg". Jajemen.
Men bara för det så kommer jag att skriva ett inlägg om något som är typ "det sötaste jag sett. NÅGONSIN". Typ.
Igår kväll när jag hade lagt mig hörde jag ett konstigt ljud. Jag hade fönstret öppet vilket gjorde att jag hörde ljuden utanför fönstret ganska bra. Men det brukar inte vara något problem. Detta ljudet var liksom något som jag inte var van vid.
Jag gick igenom vad det skulle kunna tänkas vara.
-Grannen som borstade trappen. Nej, inte så länge, så här sent.
-Någon som grävde med en spade. Nej, inte det heller så här länge, så här sent.
-Någon som räfsade i singel. Nej, samma som ovan.
Då kom jag på det. Det måste vara mamma som filar naglarna. Men allvarligt. Varför gör hon det så sent och så länge. Nu måste dom väl ändå vara fina? Men hon pratar ju i telefon, på sitt rum. Inte sitter hon utanför min dörr och filar naglarna. Nej, det här var tvunget att utredas vidare.
Jag gick runt med öronen på spänn för att lokalisera ljudet. Det kom utifrån. Precis utanför mitt fönster. Och där. Där såg jag bland det gulligaste jag sett. Speciellt i kombination med historien bakom. Två, små igelkottar som gick och nosade runt i trädgården. Och lät precis som när man filar naglarna. Eller räfsar singel. Eller borstar trappen. Så högt att jag fick stänga fönstret igen. Typ 100 gånger.
