Man ser och hör en hel del saker på tåget. En del mindre udda och en hel del väldigt udda. Det verkar finnas någon slags oskriven regel om att det är acceptabelt att bete sig lite hur som helst på tåget. Eller så tror en del att de är osynliga. Eller har de förlorat sin värdighet. För varför sitter man annars helt öppet, bland en massa folk, och först pratar så högt i telefon, på nåt asiatiskt språk, så att all uppmärksamhet dras till en?
Och varför, när folk vänt sig om ett antal gånger och gett dig blickar som försöker säga dig att "för helvete, din jobbiga jävel, kan du prata lite tystare, lite lugnare och lite inte alls?", stoppar du sedan dina hörlurar i munnen? Du kanske har missuppfattat det där med örongodis?!
Men, som om inte det var nog så äckligt. Varför, varför, gör du det du gör sedan, egentligen över huvud taget, men speciellt offentligt? Jag syftar på när du petar dig i näsan, och återigen, stoppar ett kroppsöppningsinnehåll i munnen? Varför?
Denna veckan har en kvinna på tåget fått mig att tvivla på mänskligheten. Och som om inte det räckte, så måste jag nu gå omkring och blunda för resten av livet för att i framtiden slippa råka ut för en sådan av igen.. Vad är det med folk och deras kroppsvätskefixering?
