Igår besökte jag anhöriggruppen. Det var jag och en annan volontär från Frisk&Fri gruppen anhöriga bestod av 5 personer. Som jag nämnde tidigare finns det inga mirakelknep som löser problematiken eller gör att man vaknar upp som en ny, frisk och problemfri människa. Det enda jag kunde bidra med var tips och råd och stöttning.
Mötet var lyckat. Vi glömde bort tiden och satt i över två timmar. Efteråt gick jag hem med blandade känslor. Dels glädje över att jag själv är så pass frisk att jag kan dela med mig och hjälpa andra, men även sorg för att alla dessa jävliga ätstörningssjukdomar finns. De förstör så mycket.
När jag kom hem igår var jag stolt över vad jag gjort och firade med en skål glass och chokladsås och njöt över hur långt jag själv kommit.
