Easy-cheesy

 
Keso, ägg, mjölk och mandelolja (som såklart fick sig en extra sniff). Höfta och blanda. In i ugnen på 200 grader. Jag körde på tills jag tyckte den såg klar ut. Och vips, världens enklaste ostkaka hade bildats. Men enkelheten och bristen på många ingredienser är icke att förakta, för ack så god den blev!

 

Fan......                                      ...wait for it...                                                 ...tastic!

 

Även några av de sista saffransbullarna gick åt ikväll. Med mandelmassa och vit choklad. Så jäkla goda, helt enkelt.

My preciousss...

.. jag vet inte vad den gjorde med mig, den där mandeloljan. Men precis som den känslan man har av att "jag-ska-bara-ha-en-choklad-bit-till-sen-är-det-bra", "okej-detta-är-den-sista-chokladbiten" och"bara-denna-också". Den känslan. Exakt så kände jag efter suget att lukta på mandeloljan igår kväll när jag gått och lagt mig. Doften liksom jagade mig ända in tills jag somnade och jag längtade till jag skulle vakna så jag kunde få dofta på den igen. Konsigt. Men sant.

Det där med en droppe bak var öra kanske inte var en så dum idé trots allt..