Okej, så här är det. Om mindre än två månader fyller jag 25. 25 fyller man bara en gång i livet. Då får man bossa, då får man vara önska, då får man ha höga förväntningar, då får man vara, rent ut sagt, ett jävligt jobbigt kontrollfreak. Jag är ganska bra på detta, för jag har övat i 25 år.
Men, hur som helst. I år tänkte jag chocka min nära och kära. Detta genom att inte skicka någon önskelista med glitter och dekorationer, stora röda utropstecken på det som jag helst skulle vilja ha eller numret till min pojkvän så att de kan ringa honom för att få tips och att inte ge dem en lista över hur de ska fixa och dona med allting. Nope. Icke. Never. Ja, jo, förutom att jag gett dem en fullvärdig redogörelse om hur jag vill vakna med tårta och paket på sängen och hela dagen mingla runt med ett aldrig sinande champagneglas i handen, men jag menar. Man fyller ju som sagt bara 25 en gång!
Jag ska skriva en hemlig lista om hur jag hade planerat min födelsedag och se hur många saker de prickar in, höhö. Ingen press alltså...
25. Fyller. Man. Bara. En. Gång.
Så att säga.
