lördag 19 januari 2013

Ett. Två. Tre. Fyra. Fem. Sex. Sju. Åtta.

Idag var vi bortbjudna på 30-årsfest. Överlag en lugn och sansad fest med god mat, lite öl och vin. Festen hölls på en restaurang som serverade buffé. Thaibuffé, Mongolian bbq, sushi- och glassbuffé. Otroliga valmöjligheter för dem som älskar att äta.

Med tanke på min nätta kroppshydda, skulle man lätt kunna tro att jag är en sådan som tar en liten tallrik sallad till förrätt, smakar någon bit sushi och lite buffémat och vara en sådan som "inte får ner en bit till, jag hoppar glassbuffén".

Oh, no, no. Här har jag en talang utöver det vanliga. Eller vi -jag och min magsäck. Och idag bevisade jag den. Faktiskt, till och med förvånande nog, lite för mycket för mig själv, och för de andra som var med. Efter tre tallrikar av fisk, kycklingspett, marinerade räkor, currysås, jordnötssås, sallad, wokad biff och sushi, kröp en tillräcklig mättnadskänsla på. Tillräcklig nog för att hålla sig mätt resten av kvällen och natten. Men, det är ju buffé. En omgång till går alltid ner. Och en till. Och en till. En till. Och en till...

Åtta tallrikar buffé. Åtta. I slutet av sista tallriken kunde jag inte luta mig fram, utan fick sitta bakåt med tallriken i handen för att kunna äta. Åtta tallrikar buffémat i kombination med ett par väldigt tighta, midjehöga, jeans. Det skapar mättnadskänsla det.

Efter det bar det vidare för ölbricka. Fem olika öl för en hundring. Den längst till höger med smak av choklad. Fantastiskt roligt.




Nu. Nu känner jag att det hade varit gott med en falafel.