onsdag 4 september 2013

Dessutom var ingredienserna slut

Tydligen ville han att pannkakstårtan skulle gräddas i ugnen så att skinkan blev varm och keson smälte. Och ja. De stenfrusna ärterna var ju tydligen tvungna att tina på nåt sätt. Så, han fick som han ville. Men jag fegade inte ur. Men jag kan väl hålla med om att glassen och grädden inte direkt, som man säger, kommer till sin rätt, när de spenderat de senaste 20 minuterna i  200 grader. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar